I'm laughing like mad while you strangle the captain
Efter att ha suttit och glott på alla andras bloggar bestämde jag mig för att göra ett försök igen. Anledningen till att jag inte tar bort min gamla är för att allt det där gamla känns rätt viktigt. Så det får stanna kvar.
Tiden är utmattande nuförtiden. Man finner sällan tid att stanna upp;
Jag vill inte stanna upp.
Eftertanke är skadligt, och så fort jag börjar tänka blir jag frustrerad, uttråkad och sorgsen.
Men appropå sorgsen, egentligen är det inte så dumt att sakna och längta. Det är liksom som syre och dynamit samtidigt. Idag kom jag tänka på nätterna på Heljaröd och kände mig riktigt jävla vilsen.
Trots en massa saker som brukade göra ont så är allting plötsligt mycket mera skinande ljust. Mamma klappade ihop ikväll, och jag reagerade ungefär lika hänsynslöst som jag brukar göra. Men på nåt sätt verkar det som att mamma uppskattar mina okänsliga kommentarer, medan Jonatan och pappa hela tiden tycks anse att jag går för långt.
Jag är nöjd nu. Nöjd, kär, elak, miserabel, hungrig, stapplande utmattad, och allmänt småglad.
Tiden är utmattande nuförtiden. Man finner sällan tid att stanna upp;
Jag vill inte stanna upp.
Eftertanke är skadligt, och så fort jag börjar tänka blir jag frustrerad, uttråkad och sorgsen.
Men appropå sorgsen, egentligen är det inte så dumt att sakna och längta. Det är liksom som syre och dynamit samtidigt. Idag kom jag tänka på nätterna på Heljaröd och kände mig riktigt jävla vilsen.
Trots en massa saker som brukade göra ont så är allting plötsligt mycket mera skinande ljust. Mamma klappade ihop ikväll, och jag reagerade ungefär lika hänsynslöst som jag brukar göra. Men på nåt sätt verkar det som att mamma uppskattar mina okänsliga kommentarer, medan Jonatan och pappa hela tiden tycks anse att jag går för långt.
Jag är nöjd nu. Nöjd, kär, elak, miserabel, hungrig, stapplande utmattad, och allmänt småglad.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: